SportsInternational-Premier-League

En arena men inget lag

En arena – inget Lag.

Klassiska lag har oftast startats av kompisgäng i skolan eller på arbetsplatser men det finns några av det allra största lagen som kommit till på helt andra vägar, tex har Liverpool och Chelsea ett annat sätt att gemensamt.

Anfield Road var ursprungligen Evertons hemma arena, men ett hyresbråk år 1884 gjorde att Everton beslöt att flytta till Goodison Park 1891.

Hyresvärden på Anfield, John Houlding, stod då med en arena men inget lag. Houlding som var en framgångsrik affärsman i Liverpool ägde bla ett bryggeri vilket gjort honom ekonomiskt oberoende för resten av livet. Han blev invald i Liverpools City Council där han representerade stadsdelen Everton innan han blev utnämnd till borgmästare i Liverpool 1897.

SONY DSC

Så vad gjorde då en sådan man när han stod med en arena men inget lag? Jo, John Houlding skickade sin vapendragare John McKenna, tillsammans med en stor pengapåse, till Skottland och värvade ihop 13 spelare och 1892 bildades den nya klubben, som först fick namnet Everton Athletic vilket dock inte godkändes, Liverpool Football Club.

Laget McKenna hade värvat ihop bestod enbart av skottar och har gått till historien som ” Team of All the Macs ” Den första matchen laget spelade var mot Rotherham Town som Liverpool vann med 7-1 och trots att Anfield redan då tog 20.000 åskådare var det bara ca 100 personer som såg matchen.

Detta var också första gången ett engelskt lag ställde upp med ett lag med enbart utländska spelare och kanske redan här börjades Liverpools förkärlek för skotska spelare, Ian St John, Kenny Dalglish och Alan Hansen för att bara nämna några.

Men tror ni att historien om ”En arena – inget lag” slutar här, 1892 i Liverpool?

 

Nej då, historien upprepar sig i London 13 år senare. Fulhams ordförande i början av 1900-talet, affärsmannen, politikern och sedermera legendariske Arsenal ordföranden, Henry Norris spelande en indirekt roll vid bildandet av Chelsea F.C. bildades. Norris ratade nämligen ett erbjudande om att flytta Fulham till Stamford Bridge från Gus Mears, en annan affärsman som 1904 köpt Stamford Athletic Stadium. Mears bestämde sig då för att skapa sig ett eget lag, Chelsea, precis som John Houlding gjort i Liverpool och bildade klubben i  mars 1905 på pubben The Rising Sun  (numera The Butcher’s Hook).

Butchers Hook

Läs mer om fotbollspubar i London (mer…)

Allt går – på the most friendly pub in the world

image

 

Ibland är det bra att göra utfästelser. Att officiellt bestämma sig, att kasta sig ut i det okända.

Som till exempel igår. När jag här på bloggen sa: Jag SKA in på Emirates imorgon. Till det pris som står på biljetten. Trots att jag inte har någon biljett och matchen är utsåld.

Jag hade en plan. Gick upp tidigt för att stå tidigt i kön i biljettluckan. SOLD OUT var beskedet.

Lätt att börja hänga läpp.

Nästa plan var att gå bort till The most friendly place in the world. Arsenal Supporters Bar. Och istället för att prata med värsta biljetthajarna borta vid tunnelbanan, som erbjöd biljetter för 2500 spänn, så pratade jag med dom riktiga supportrarna.

Det visade sig att i båset som säljer resor till bortamatcherna står en äldre dam som heter Pat. Prata med henne!

Jag hittade till slut Pat och förklarade att jag skrev för en blogg i Sverige och att jag ville rapportera från matchen men saknade biljett.

- Kom tillbaka efter 12, sa Pat

Och där stig jag, strax efter 12 ropade hon på mig. En av medlemmarna hade en biljett över som jag fick köpa för ordinarie pris, knappt 40 pund. Ungefär vad en eftermiddag i hockeyladan kostar hemma i Sverige.

 

image

 

Allt löste sig. Jag kommer in. Och det är återigen bevisat att allt går.

Nu vill jag be dig som läser, oavsett vilket lag du håller på. Om du ska på Emirates gå till vänster ca 150 meter från tunnelbanan. Gå in, betala 1 pund i entré, köp din pint för bara 3 pund och häng med folket.

Då kommer du till The most friendly pub in the world, där allt är möjligt och åtminstone mitt mål gick i uppfyllelse!

Där träffar du människor som lever med Arsenal. Dom är glada, trevliga och vill att alla ska ha det bra.

Du kan köpa pins, fanzines och åtta olika öl för 3 pund pinten. Inne på Emirates tar dom 4.50.

Gillar du Arsenal blir vi glada om du går in och gillar vår nya lagsida Prata om Arsenal. Gillar du något annat lag, sök på Prata om… och laget så hittar du ditt.

 

image

Match imorgon – Jag ska gå men har ingen biljett

image

 

Imorgon spelar Arsenal hemma mot Hull. Det enda jag vet säkert är två saker. 1. Jag ska gå på matchen. 2. Men jag har ingen biljett. Matchen är utsåld. Hur ska det gå?

När det till slut blev klart att In the blood-redaktionen skulle livebevaka den 8:e omgången och i första hand söndagsmatchen på Loftus Road mellan hopplösa bottenlaget Queens Park Rangers och pånyttfödda Liverpool gick blicken till vilka lördagsmatcher på tablån som var möjliga att besöka.

Svaret blev Arsenal – Hull. 8 hållplatser med Piccadilly Line från Covent Garden ut till Emirates blir lagom lördagsresa. Så jag gick in på Arsenal’s hemsida för att köpa en ströbiljett. SOLD OUT var beskedet.

Då ringde jag våra vänner på Sports International för att kolla om dom hade några Club Level-biljetter kvar, dom har ju sådana biljetter till varje Arsenal-match. Slutsålda!

Det var dags att ta beslut. Ska jag se matchen live eller nöja mig med puben? Live äger! Jag ska in!

Så nu är bara frågan, kommer jag lyckas? En fotbollsresenärs värsta mardröm är ju att ha gjort resan dit och sedan inte få biljett!

Men jag har bestämt mig. Jag ska in på Emirates imorgon. Helst till ordinarie pris. Annars så nära det ordinarie biljettpriset som möjligt.

Att köpa en svindyr biljett av någon på stan är för enkelt. Istället gäller det nu att undersöka vad som egentligen är möjligt.

 

Arsenal Station

 

Min plan är att först åka ut till Emirates när biljettluckan öppnar och se om det finns några tillbakalämnade. En liten enstaka borde väl gå att uppbringa?

Funkar inte det tänker jag gå till medlemspuben och artigt fråga om det finns någon som händelsevis har en biljett till övers för en stackars bloggare.

 

Arsenal Pub

Funkar inte det är jag beredd till förhandling med dom många som utanför arenan försöker tjäna en slant emellan på biljetten. Men så nära utgångspriset som möjligt ska jag!

Kanske lyckas jag och kommer in eller så misslyckas jag och får leta upp en sportpub. Det är worst-case-scenario.

Följ min kamp om biljetten på vår Facebook Prata om Premier League.

Gå in där redan nu och berätta hur du tror att det går. Kommer jag in eller är det SOLD OUT som gäller?

Passa också på att gå in på nya lagsidorna Prata om Arsenal och Prata om Hull, gilla dom och dela till dina fotbollskompisar. Där hittar du det du behöver i läsning och prat om just ditt favoritlag.

Songs and Fascination, del 1 Arsenal Kommer Sist

Det råder ingen tvekan om att musik och fotboll i England är starkt ihopkopplade med varandra. ALLA lag har en eller flera låtar som de är förknippade med. Det sjungs på läktare och pubar och det ges ut skivor med spelare och tom tränare.

Vad är då viktigt för fotbollslåtar av den här typen? Den skall vara förknippad med klubben och gärna en historisk händelse.  Den skall funka att sjunga på så väl läktaren som på puben och kan man får airplay (radio & TV) på låten är det ju toppen.

Här nedan kommer mina favoriter bland de mer eller mindre officiella sångerna, nen första och främst ett stort SKÄMS till Arsenal. Stor klubb med stor fanbase har knappt någon hymn eller låt som är värd namnet, att skråla We Love Arsenal (We Do), duger liksom inte här.

Här är i alla fall en högtst personlig topp fem lista;

5: CHELSEA: The ’72 squad – Blue is the Colour

Dessutom vinnare i kategorin Klämkäcka bidrag.

Låten framfördes i samband med Chelseas misslyckande i Liga Cup-finalen mot Stoke 1972. Och släpptes på skiva i mars det året på Penny Farthing Records och nådde plats 5 på Englandslistan, har över tiden blivit en av det mest kända fotbollslåtarna i England. Missa för gudsskull inte tonarthöjningen!!

Videolänk: Blue is the colour

4 Manchester City: Supra– Blue Moon

Näst spår ett riktigt bra röj till en annars släpig låt, Manchester City’s, eller Supra’s version av Blue Moon även Liam Gallagher från Oasis gjorde också en version, mer trogen originalet.

Första gång den sägs ha sjungits i samband med en City match skall ha varit på Anflied 1989/90 när supportrarna stod och vänta änge på att bli utsläppta från arenan, började några grabbar sjunga denna melankoliska sång, som sedermera eskalerade…

VIDEOLÄNK: Blue Moon

 

3 Manchester United; Unitied & Status Quo– Come on you reds.

Vi går vidare över stadsgränsen och in på Old trafford där United träffade på de gamla rockrävararna i Status 1994. Låten låg på Englandsllistan i 15 veckor, varav 2 vekcor på förstaplatsen sommaren ’94, då vi Grävde Guld i USA men England inte fick vara med. Klämmigare än så har blir det inte. Afterski-varning på den här!

Låten, som bygger Status egen Burning Bridges, är den enda klubblåt som toppat Englandslistan, annars är det bara landslagets låtar som nåt ända upp på första platsen, Come On You Reds den låg även ett i de röda korvas land, Danmark.

VIDEOLÄNK: Come On You Reds

 

 2) Liverpool FC: Gerry & The Pacemakers  – You’ll Never Walk Alone

Shankly_Gates - Andynugent Foto: Andynugent at en.wikipedia

 

Låten som kanske är fotbollslåtarnas fotbollslåt, den mest givna av alla på listan. Fast egentligen helt fel enligt katerogisering ovan, Den ör släpig, svår sjungen och lämpar sig egentligen vare sig på puben eller på läktaren, ändå är den en ikon.

Låten som ursprungligen hämtd ur musikal Carousel från 1945 och har följt med Liverpool sen det tidiga 60-talet då också Liverpoolbandet Gery & The Pacemakers (större än Beatles på hemmaplan) släppte sin version av låten. Sången har dock spelats i av ett otal kända artister bland andra Frank Sinatra Elvis Presley Louis Armstrong, Judy Garlind och Barbara Streisand för att bara nämna några.

Historien säger att Gerry själv (Marsden) spelade upp sin kommande singel för den legendariske Liverpool managern Bill Shankly under en bussresa och de medföljande journalisterna skrev storyn att det var klubbens nya låt.

En nyinspelning av sången gjordes också 1985 efter brandkatastrofen på Valley Parade Stadium i Bradford då 56 supportar miste livet, i den inspelningen medverkar orginalsångaren Gerry Marsden tillsammans med ex Beatlen Paul McCartney och flera andra.

Låten används eller har anvnänts även av en lång rad andra klubbar bland andra Celtic, Feyenoord och ett gäng tyska klubbar som Borussia Dortmund, Borussia Mönchglaadbach och supportklubben nr1 St Pauli.

VIDEOLÄNK: You’ll Never Walk Alone

 

1)      West Ham – I’m Forever Blowing Bubbles.

Etta på listan West Hams Blowing Bubbles, värd en alldels egen artikel så håller det lite kort här. Även detta en musikal- och reklamsång, denna gång från det glada 20-talet här dock i en klämmigare 80-tals? version.  Skapar en magisk stämning på Boleyn Ground och Tavern inför West Hams hemmamatcher, med såpbubblor och allt!

Lyssna och njut och passa på att åka till Upton Park och gå på Boleyn Ground innan det är slutspelat där!

VIDEOLÄNK: I’m Forever Blowing Bubbles

 

I Nästa del av Songs and Fascination går vi bort från de 5 stora och tittar på vad några av de andra klubbarnas supportrar har för sig.

Läs gärna mer om supporterkultur på:  Loud ‘n’ Proud

och missa för allt i världen inte tävlingen där kan vinna: Två biljetter till Arsenal på Emirates och hotell för två i London

 

Två matcher på samma dag och en oväntad Tvärtom-klassresa i London

Att få möjligheten att se 4 av Englands (och Wales) bästa lag inom loppet av 3 timmar var naturligtvis en gammal pojkdröm som gick i uppfyllelse.

Det började med att jag åkte ut till Arsenal för lunchmatchen, och besökte Arsenal Supporter Bar. Där småpratade jag med många fans som var mycket osäkra inför mötet. Dom flesta tippade oavgjort, vilket det också till slut blev.

 

Arsenal Pub

 

Alla var helt överens om att dagens stora uppgift var att bua så fort Nasri visade sig och man var överlycklig när det visade sig att han satt på bänken från start.

På Facebook (Prata om Premier League) och på Instagram (#inthebloodpl) kan du se fler bilder från puben.

Sedan vidare till Emirates. Det som är bra är att den ligger så nära tunnelbanan, gå åt höger och du kan inte missa den. Inga problem att hitta alltså.

 

image

 

Här startar den riktiga lovsången. Till Emirates. Jag har dom senaste åren besökt många av dom allra mest klassiska arenorna. Inget slår Arsenals hemmaplan. Storslagen, fräsch och perfekt sikt från alla platser. Jag hade denna gång fått möjligheten att prova Club Level-konceptet. Den typ av biljetter som du kan vinna i vår tävling.

Rulltrappa upp till loungen, ingen trängsel, gratis programblad och fri pausöl. Till och med vadderade stolar. Jag ger Emirates 10 poäng på en skala 1 – 10.

Jag antar att alla Arsenal-fans håller med. Men är du en vanlig fotbollsfan och vill se bra fotboll i en fin miljö när du är i London oavsett vad det är för lag. Gå på Emirates.

En bit in i andra halvlek sprang jag från arenan för att kasta mig på Piccadilly Line för att hinna till andra ändan av stan. Det anses ju att Chelsea är dom lite finare kvarteren i London. Så klassresan kunde börja.

 

Arsenal Station

 

Till min förvåning fick jag sällskap av en annan person på tunnelbanan som tydligen också skulle gå på båda matcherna. Så Superlördag verkar vara på väg att bli ett koncept…

Byte till District Line vid Earls Court och sedan bara 2 hållplatser till Fulham Broadway. Jag kom dit 10 minuter före avspark och var på plats på East Stand Upper precis när matchen började.

 

image

 

Stamford Bridge är en gammal och sliten arena. Det är trångt i pausutrymmena, känns nedgånget. Chelsea kämpar ju desperat för att få en ny arena och det kan jag förstå.

Det är därför klassresan är överraskande. I dom finare kvarteren ligger en arena som känns som 80-talet. Stamford Bridge får en knapp 5:a i betyg.

 

image

 

Istället fick jag glädja mig åt matchen. Swansea spelade fantastisk fotboll i första halvlek för att sedan bli totalt utskåpade i andra av en viss Diego Costa.

Jag hoppade över tilläggstiden för att slippa tunnelbanekön in till stan. Nöjd och uppspelt efter att ha uppfyllt en pojkdröm, som jag varmt rekommenderar våra läsare att prova.

2 matcher är bättre än 1, inget snack om den saken.

Superlördag – Två Premier League matcher live på en dag

London är en fantastisk fotbollsstad. Här spelar många av världens bästa spelare i några av världens mest kända lag. Som till exempel nu på lördag.

Tänk att få gå på Emirates och se Arsenal mot regerande mästarna Manchester City. Det vattnas i munnen på oss fotbollsälskare.

Tänk samtidigt att få gå på Stamford Bridge och se en tidigt seriefinal mellan ramstarka Chelsea och överraskningen Swansea. Minst lika frestande.

Vilken match skulle du ha valt?

 

Jose Mourinho

 

För mig var valet enkelt. Arsenal börjar 12:45 och Chelsea 15:00. Jag förstod nu vad det uttjatade uttrycket Superlördag verkligen betyder och bestämde mig för att gå på båda två.

Och det, käre läsare, kommer bli en utmaning!

Problemet är inte att matcherna går in i varandra, det är ju faktiskt 27 minuter mellan dom. Om domaren lägger till dom vanliga 3 minuterna.

Med tunnelbanan är det ungefär 14 stationer, borde kunna gå på knappt en halvtimme. Piccadilly Line tar mig snabbt från ena änden av stan till den andra. Så infrastruktur finns.

Vilket är då utmaningen? Har du varit på Emirates eller gamla Highbury så vet du. Tunnelbanekön. Är du sen ut från stadion kan du få stå en timme.

Därför har jag lagt följande plan.

1. Åka ut tidigt till Arsenal för att kunna rapportera från den lilla fina medlemspuben till vänster från tunnelbanan.

2. Gå in i god tid på Emirates för att verkligen kunna njuta av min Club Level-biljett.

3. Se på Arsenal – Manchester City fram till ungefär minut 70. Och sedan springa som en galning och kasta mig på tunnelbanan.

4. Det skulle kunna innebära att jag är framme på Stamford Bridge någongång mellan 14:45 och 14:55 och att jag till och med hinner se slantsinglingen före avspark.

5. I paus slappnar jag av med en iskall Singha (Chelseas ölleverantör) och skriver en rapport hem till vår Prata om Premier League-sida.

6. Efter matchen pustar jag ut, kanske på Butchers Hook, precis utanför arenan. Kollar kvällsmatchen på TV och beskriver mina intryck av att ha uppfyllt en gammal pojkdröm.

Två matcher på samma dag. Är det möjligt? Åtminstone värt att prova, eller hur?

Följ med på både bloggen och Facebook på lördag eftermiddag. Så får vi se om jag hinner fram.

Spontana förslag på hur planen kan förbättras emottages vänligt! Kommentera gärna!

Tills dess, läs uppsnacket till Arsenal – Manchester City här

Och var med i vår tävling om en fotbollsresa för 2 personer så att du sitter på Club Level på Emirates nästa gång!

Tror du mig när jag säger att jag längtar till lördag?

QPR-Pubar: The Springbok och The Crown & Sceptre

Idag gör vi återigen ett pubbesök och denna gång en återblick till årets premiäromgång då redaktionen besökte The Springbok inför mötet med Hull. The Springbok  är en av de mest besökta QPR-pubarna ”within spitting distance” till Loftus Road och på matchdagar tas den helt över av de karaktäristiska blå och vit randiga tröjorna.

Springbok Foto: In the Blood

För att snabbt damma av hela historien på ett par rader.

The Springbock är döpt efter djuret som är en nationalsympbol för Syd Afrika. Loftus Road och puben ligger på South African Road i stadsdelen White City.

The Springbok var länge ett slitet och nedgånget hak dit bortasupporters gick berserk innan mötena på Loftus Road. Men de senare åren har puben genomgått en remarkabel ansiktslyftning och också tydligt profilerat sig som en äkta Queens Park Rangers pub dit bortasupporters inte har tillträde, åtminstone inte matchdagar.

Går man på pre-match pub är man kanske inte ute efter det originella och även i finsmakarna slinker det väl ner en lager rätt och slätt, tur det i så fall för det är vad som bjuds plus någon cider.

Och är det match så är det fullt. Räkna med knökfullt och dricka ölen på utsidan, och är det en härlig sensommardag som vid denna premiäromgången är det ju helt OK, men köp två på en gång för det kan ta tid att få sina grejor.

Lokalen är en klassisk gammaldags pub. Uppfräschad och ommålad med Rangers motiv överallt. och en lite beergarden på baksidan. Magen fyller du på annat ställe för du får inget att äta här.

Vill du i stället ha lite mer stil på kalaset rekommenderas varmt The Crown & Sceptre, på 57 Melina Rd även det i White City/Shepherds Bush. Här hittar du en större variation av öl, Ales och bitters och viner som tom är drickbara.

TheCrownSceptre5

Även maten håller riktigt bra pubklass här och det är inte alls lika stökigt som på Springbok, även barn är välkomna, men det blir rätt fullt innan och efter matcherna då det är inte mer än en knapp km upp till arenan. The Crown & Sceptre har också sin egen del av QPR-historien då en berömd bild av vinthunden Rapid Ranger på puben blivit en inofficiell maskot för QPR och legendarisk bland klubbens fans.

Redaktionen hade i alla fall trevligt på The Springbok och dessutom dök ett gäng QPR-are från Svenska Fans upp här. Riktigt Kul.

Måste också rekomendera deras Pubguide som finns på deras Svenska Fanssida över pubbar i W12-området, QPR-land!

Maybe it’s because I’m a Londoner 

 

The Boleyn Tavern – West Ham puben!

Under landslagsuppehållet gör vi djupdyk även på andra plan rörande Premier League kulturen, bla Fotbollspubarna. I dag är vi i östra London i Upton på the Boleyn Tavern.

Boleyn Tavern

Foto:Ewan Munro

The Boleyn Tavern byggdes 1899-1900 i klassisk viktoriansk stil och är stamstället för West Hams supportar då tavernan ligger alldeles i skuggan av hemmaarenan med samma namn. Det var en gång i tiden en storslagen pub med utsmyckade glaspartier och ett vackert dekorerat takfönster även om man lätt missar hantverket när puben ofta fylls av gungande och sjungande supportrar.

Detta är en West Ham-pub för West Ham-fans och den rekommenderas varmt om du skall på match på Boleyn Ground (eller Upton Park som jag är van att kalla arenan). Det är helt enkelt en del av upplevelsen.

Se dock till att vara där i god tid innan match för vid två timmar innan match är det redan smockfullt. Att komma tidigt innebär också att du har möjlighet att prata med dina kompisar innan sångarna dyker upp!  De sjungs en dryg timme och repertoaren innehåller garanterat ”I’m forever blowing Bubbles”

Du måste också ta ett varv utanför puben för på andra sidan av Barking Road står statyn Den berömda statyn föreställande 4 av hjältarna från världsmästarlaget 1966 med Bobby Moore, Geoff Hurst och Martin Peters som alla spelade för West Ham, tillsammans med Evertons Ray Willson.

Worl cup_statue  Foto: Mat macwilliam

Som en lokal kvarterspub och samtidigt ett nära samröre med det lokala laget har puben två skilda skepnader beroende på om det är en match dag eller ej. Det säger sig självt att om du inte gillar alltför högljutt och att bli knuffad av 30.000 fotbollssupportrar, undvik hela området de dagar då West Ham spelar hemma så även puben.

Man serverar de ”vanliga” ölen på tapp, men kylarna är dock välfyllda med liter mer spännande flasköl och cider. Vinpimplare kommer nog att bli besvikna för det är ett tunt utbud, men är det inte alltid så på en riktig East End boozers?

The Boleyn Tavern har helt klart sett sina bättre dagar och denna underbara viktorianska byggnad är i absolut behov av renovering

Här en något suddig bild från redaktionens senaste besök på Tavernan

Pub-Quiz!

Vilken är den största engelska staden med ett fotbollslag i ligasystemet som aldrig spelat i högsta divisionen?

Fram till 2008 var Hull svaret på denna klassiska Pub-Quiz fråga, eller Kingston-upon-Hull som stadens officiella namn är. Alltså den största engelska stad som har ett proffesionellt fotbollslag som aldrig lyckats ta sig upp  högsta divisionen” då Hull City Association Football Club från Kingston-upon-Hull tog steg upp i finrummet.

Och vi fortsätter nu här ibloggen att titta lite närmre på de obesegrade lagen i ligan och denna gången har turen kommit till Hull. Hull City eller Hull Tigers beroende vem du frågar, ja man har tom ansökt om namnbyte men fått avslag hos FA, bildades 1904, smeknamnet The Tigers (”Tigrarna”) kommer från de gul-svartrandiga dräkterna och som maskott har man Rory the Tiger. Hull har en av Englands största hamnar och hanterar ca 15 % av Storbritanniens sjöfartsbaserade handel 2004.

Men det har absolut inget att göra med den här historien.

Jo förresten, Hull City och Grimsby Town var länge de enda professionella lagen i det engelska ligasystemet som hade dispens för att spela på matcher på juldagen beroende på krav från fiskeflottan. Den traditionen har nu försvunnit i takt med att fiskeflottan minskat.

Vad annars har Hull Tigers tillfört fotbollshistorien, jo att man spelat i de kanske gräsligaste dräkterna någonsin i engelsk fotboll när man 1993 tog fram ett tigerrandigt matchställ som platsar på de flesta 10 värsta listor över värsta matchställ, bland annat den här:  http://www.101greatgoals.com/blog/the-top-10-worst-kits-ever/

 

Och, kommer ni ihåg bandet Housemartins (dom med the caravan of love). Dom visste nog inte hur rätt dom skulle få när dom 1986 döpte sitt album till London 0 Hull 4. För i oktober 2008 fullbordade Hull City bedriften och slog West Ham och tog fjärde raka av fyra möjliga mot Londonlag under sin debutsäsong i PL efter att tidigare vunnit mot så väl Fulham, Arsenal som Tottenham.’

London0hull4_album_cover

Dessutom är Hull den enda staden i Storbritannien som har ett eget telefonnät. Det drivs av Kingston Communications, grundat 1902. Telefonkioskerna i staden är gräddvita. Så det så.

Ja just det, svaret på frågan i rubriken är numera är Plymouth. Bara så ni vet till nsta Pub Quiz-omgång.

Inför Newcastle-City i kväll

 

Shearer Bildkälla: SportSimply.Com 

 

Inför kvällen match mellan Newcastle och Manchester City, tänkte vi ge en lite kuriosa historik kring hemmalaget. Newcastle United bildades i december 1892 då Newcastle East End tog över rivalerna West End som fått ekonomiska problem. East End som spelade i röd-vit randigt, medan West End hade röd/svarta tröja i halvor. East End tog över det som fanns kvar av West Ends verksamhet, bland annat hyran av St James’ Park och i december 1892, antog man namnet Newcastle United efter att ratat bla Newcastle City och Newcastle Rangers.

Klubben spelade vidare i East Ends färger men styrelsen beslöt att gå West end-falangen till mötes och övergav East Ends färger och skapade en kompromiss, svart-vitrandiga tröjor. Svart från West End och de vita ränderna från East End.

Newkie Broon

Men man kan inte prata om Newcastle utan att prata om öl, Newcastle Brown Ale.

Newcastle Brown Ale skapades av James Herbert Porter, tredje generationens bryggare, som under tre års tid arbetade fram det unika receptet för Newcastle Brown Ale. När ölet 1928 introducerades fick det flera utmärkelser vid det prestigefyllda International Brewery Awards. Dessa guldmedaljer pryder fortfarande logotypen på flaskan.

Precis som många lokala bryggerier, är Newcastle Brown Ale starkt förankrad på sin hemma marknad, i detta fall Newcastle och stora delar av Nordöstra England och dessutom har man i många år varit stor sponsor till Newcastle United även om man numera inte är dräktsponsor är man fortfarande starkt förknippade med laget.

2006 gjordes 2,5 miljoner flaskor i forma av en specialutgåva om för att hylla Newcastleanfallaren Alan Shearers. Shearer hade nyligen slagit klubbens poängrekord och var på väg att sluta sin enastående karriär i Newcastle och i det engelska landslaget. Bryggeriet tillverkade då specialutgåvor med Newcastle Uniteds svarta och vita ränder prydda med Shearers porträtt och överskottet från dessa donerades till Shearers välgörenhetsfond.

Kan väl konstatera att tröjan som Alan Sherer bär på bilden ovan är betydligt snyggare än årets matchställ, så det visar vi inte här utan tar en Brown Ale i ställer, skål!

Geordie_Schooner1 Foto: LAIntern

Om bloggen

Startad:
2014-08-11

Författare:
Max Söderpalm
Gunnar Jönsson

Nyheter från Premier League

RSS Okänt flöde
Tabellen

Widget powered by WhatstheScore.com